Innovationspartnerskap – när det inte finns någon färdig lösning på marknaden
Innovationspartnerskapet enligt 38 § i upphandlingslagen är kanske det mest exceptionella av förfarandena, eftersom den offentliga köparen där inte skaffar en befintlig produkt eller tjänst. Förfarandet är avsett för situationer där den upphandlande enheten har ett identifierat – ofta samhälleligt betydande – behov, men det inte finns någon färdig lösning på marknaden.
Kärnan i ett innovationspartnerskap är att förena forskning och utveckling (FoU) av en ny lösning med dess slutliga kommersiella upphandling i ett enda fortlöpande avtal. För företag, särskilt inom teknik och programvara, erbjuder förfarandet en unik väg att utveckla ny affärsverksamhet delfinansierad av den offentliga sektorn – och att säkra den första stora kunden för en färdig produkt utan ny upphandling.
1. Hur framskrider processen?
Ett innovationspartnerskap är ingen traditionell affär utan en långsiktig samarbetsmodell. Den upphandlande enheten kan välja ett eller flera företag som partner. Processen byggs upp i skeden:
- Val av anbudssökande: Liksom i de övriga selektiva förfarandena inleds processen med anbudsansökningar. Den upphandlande enheten väljer de sökande vars kapacitet, referenser och FoU-kompetens räcker för att ta fram innovationen.
- Förhandlingsskedet: Med de utvalda sökandena förs förhandlingar, utifrån vilka själva innovationspartnerskapsavtalet ingås.
- Forsknings- och utvecklingsskeden (FoU): Själva utvecklingsarbetet delas in i på varandra följande skeden med delmål (till exempel att bygga en prototyp, testning och produktionsberedskap). Den upphandlande enheten betalar partnerna ersättning för att dessa skeden genomförs.
- Kommersiell upphandling: Om utvecklingsarbetet lyckas, de uppställda prestandamålen nås och kostnaderna håller sig inom de avtalade ramarna köper den upphandlande enheten den färdiga lösningen direkt av sin partner. I detta skede ordnas ingen ny anbudstävling.
2. Viktiga punkter för anbudsgivaren
För anbudsgivaren är ett innovationspartnerskap ett betydande strategiskt beslut som kräver uthållighet. Om ditt företag överväger att delta i ett sådant förfarande, beakta särskilt följande:
- Immateriella rättigheter (IPR): För expert- och programvaruföretag är detta processens enskilt viktigaste förhandlingsfråga. Eftersom produkten utvecklas tillsammans med en offentlig beställare måste avtalet exakt ange vem som äger rättigheterna till den kod, lösning eller de patent som uppstår. Idealiskt för anbudsgivaren är att företaget behåller IPR och senare kan skala och sälja lösningen även till andra kunder, medan beställaren får omfattande nyttjanderätt.
- Fördelning av risker och kostnader: Även om den upphandlande enheten finansierar FoU-skedena finns alltid en risk att innovationen misslyckas. Enheten har rätt att avsluta partnerskapet efter varje utvecklingsskede om delmålen inte nås. Anbudsgivaren måste realistiskt kunna uppskatta sina egna utvecklingskostnader, så att de betalningsposter som är bundna till delmålen täcker de faktiska utgifterna.
- Ingen ny upphandling på slutet: Förfarandets största dragningskraft för säljaren är dess utfall. När lösningen är färdig och uppfyller de ursprungligen uppställda målen gör beställaren upphandlingen direkt. Det undanröjer risken att ditt företag utvecklar lösningen men förlorar själva leveransavtalet till ett annat företag på pris.
- Att binda resurser: Innovationspartnerskap kan pågå i flera år. Anbudsgivaren måste kunna binda sig till projektet under lång tid och säkerställa att företagets nyckelpersoner är tillgängliga under hela utvecklingscykeln.
Ett innovationspartnerskap lämpar sig inte för försäljning av bulktjänster eller färdiga programvarulicenser. För tillväxtinriktade och utvecklingsdugliga företag är det däremot ett ovanligt starkt verktyg för att bygga helt ny affärsverksamhet tillsammans med föregångare i den offentliga sektorn.
Vanliga frågor
Vad är ett innovationspartnerskap?
Ett förfarande enligt 38 § i upphandlingslagen där en offentlig köpare förenar forskningen och utvecklingen av en ny lösning med dess slutliga kommersiella upphandling i ett enda avtal – används när det inte finns någon färdig lösning på marknaden för ett identifierat behov.
Vem äger rättigheterna till den utvecklade lösningen?
De immateriella rättigheterna avtalas i partnerskapsavtalet, och det är anbudsgivarens enskilt viktigaste förhandlingsfråga. Idealiskt för anbudsgivaren är att behålla IPR själv och ge beställaren omfattande nyttjanderätt – så kan lösningen skalas även till andra kunder.
Får den färdiga lösningen säljas utan ny upphandling?
Ja. Om utvecklingsskedenas prestandamål nås och kostnaderna håller sig inom de avtalade ramarna köper den upphandlande enheten den färdiga lösningen direkt av sin partner utan ny anbudstävling.